Skam vid sexuellt våld

När barn och vuxna utsätts för sexuella övergrepp är det vanligt att de lägger skulden på sig själva. Självanklagelse kan förstås som en copingstrategi med olika funktioner: att bevara illusionen om trygghet, återfå en känsla av kontroll och – ytterst – skydda möjligheten till överlevnad.  Även omgivningens reaktioner spelar in i den utsattas upplevelse av skam. 

Anledningar till varför det uppstår skam efter sexuellt våld:

▪️ Bevara illusion om trygghet
Om den som egentligen ska skydda istället skadar, blir världen otrygg. Genom att lägga skulden på sig själv så kan den utsatta bevara bilden av förövaren som trygg/god och undvika en outhärdlig insikt om svek och otrygghet. För barn gäller detta särskilt i relation till föräldrar; för vuxna kan det handla om partner eller annan närstående.

▪️ Känsla av kontroll
Man kan inte hindra förövaren. Att lägga skulden på sig själv blir ett sätt att uppleva någon form av kontroll och hålla fast vid hoppet om att kunna undvika att bli utsatt igen genom att ändra sitt beteende.

▪️ Överlevnad
Skam och självanklagelse handlar också om överlevnad. Barn är helt beroende av sina vårdnadshavare. Att se dem som farliga skulle hota anknytningsbandet, och för ett barn motsvarar en bruten anknytning livsfara. För vuxna kan det handla om relationell/existentiell överlevnad – t.ex. att bevara en partnerrelation eller en social/religiös gemenskap som är avgörande för trygghet.

▪️ Pålagd skam & Skuldförskjutning
Sexuella övergrepp innebär ofta att ansvaret förskjuts till offret, både genom förövarens strategier (t.ex. skuldbeläggande, hot eller manipulation) och genom omgivningens reaktioner. Negativa sociala reaktioner – som misstro eller skuldbeläggande – är starkt förknippade med ökad skamkänsla och psykisk ohälsa hos överlevare. 

DARVO står för Deny, Attack, Reverse Victim & Offender, och är  en vanlig manipulationsstrategi som många förövare använder när de konfronteras.

❌ Deny (Förneka)

Förnekar att övergreppet eller kränkningen har hänt.

▪️ “Det där hände aldrig” 

▪️ “Du hittar bara på.”

❌ Attack (Attackera)

Går till motangrepp genom att ifrågasätta, skuldbelägga eller förtala den som berättar.

▪️ “Du ljuger bara för att förstöra mitt rykte”

▪️ “Du är psykiskt sjuk som påstår något sånt.”

❌ Reverse Victim and Offender (Vända på rollerna)

Försöker framställa sig själv som offret, och den som berättat som förövaren.

▪️ “Det är jag som är det riktiga offret här – du förstör mitt liv med dina lögner.”

▪️ “Du förförde mig och nu försöker du sätta dit mig.”

▪️ “Det är jag som är utsatt för en falsk anklagelsekampanj"

▪️ “Du försöker bara hämnas och få uppmärksamhet”

▪️ “Det är du som gör mig till den här personen, jag hade aldrig gjort så annars.”

DARVO resulterar ofta i mer självanklagelser och skam hos den utsatta vilket riskerar att leda till tystnad.
Studier visar att när människor i omgivningen bevittnar DARVO blir de mer benägna att misstro den utsatta och i stället se förövaren som mer trovärdig. Om de däremot informerades om DARVO minskade effekterna och de var mindre benägna att skuldbelägga den utsatta och mer benägna att uppfatta den utsatta som trovärdigt och att hålla förövaren ansvarig. 

Institutional betrayal beskriver hur större institutioner som människor litar på eller är beroende av – såsom universitet, religiösa institutioner, militären, vården eller rättsväsendet – sviker sitt ansvar att skydda eller stötta den utsatta, eller till och med förvärrar skadan. Det kan handla om att inte förebygga eller utreda övergrepp, att mörklägga information, eller att straffa den som berättar. Det är i praktiken samma mekanismer som DARVO på institutionsnivå. Detta förvärrar skam och traumatiska symtom hos överlevare. 

Exempel på institutional betrayal:

▪️ En skola tystar ned övergrepp för att skydda sitt rykte.

▪️ En organisation förnekar problem med sexuella trakasserier, anklagar visselblåsare för att skada organisationens rykte och framställer sig självt som “oskyldigt angripet”.

▪️ Ett sjukhus har bristande rutiner för bemötandet av sexuellt utsatta (t.ex patienten får skuldbeläggande frågor och påståenden, blir misstrodd i sin berättelse eller brist på empatiskt bemötande och stöd).

▪️ En arbetsgivare låter en förövare stanna kvar för att skydda organisationens intressen. 

Kvinnor som upplevde både sexuella övergrepp och institutional betrayal hade högre nivåer av post-traumatiska symtom (ångest, dissociation, sexuella traumasymtom och sexuella svårigheter) än kvinnor som enbart utsatts för sexuella övergrepp.
Institutional betrayal fungerade som en förstärkande faktor som förvärrade symtomen.

Institutional courage betyder att en organisation gör motsatsen till institutional betrayal. Det handlar om att ta ansvar, agera öppet och stödjande, skydda dem som berättar och arbeta aktivt för att förebygga och reparera skada. Forskning visar också att institutional courage kan motverka de negativa effekterna av institutional betrayal.

Negativa sociala reaktioner är när familj, vänner eller professionella bemöter den utsatta med ifrågasättande, misstro eller skuldbeläggande.

Exempel på negativa sociala reaktioner:

❌ Skuldbeläggande 

Att antyda att den utsatta själv bär ansvar för övergreppet.

❌ Stigmatiserande

Att börja se den utsatta som ”förstörd” eller annorlunda. Att sluta prata med eller undvika den utsatta.

❌ Infantiliserande 

Att behandla den utsatta som inkompetent och oförmögen att ta egna beslut.

❌ Distraherat

Att byta ämne, förminska händelsen eller säga att det inte var så allvarligt. Att säga åt den utsatta att ”gå vidare” eller ”sluta tänka på det”, och därmed förminska behovet av att prata om traumat.

❌ Kontrollerande 

Att ta ifrån den utsatta kontrollen genom att bestämma vad hen ska göra, utan att lyssna (t.ex föra informationen vidare utan medgivande, eller att pressa någon att polisanmäla).

❌ Självcentrerat 

Att reagera på ett sätt där fokus hamnar på stödpersonens egna känslor (t.ex. ilska, oro) så att den utsatta själv måste trösta, lugna eller ta hand om stödpersonen.

Negativa sociala reaktioner efter sexuellt våld leder till: 

▪️ Ökad skam

▪️ Dysfunktionella copingstrategier hos den utsatta t.ex: undvikande (att försöka trycka bort minnena, undvika att tänka eller prata om traumat), självanklagelse och missbruk

▪️ Ökade PTSD-symptom

▪️ Försvårad bearbetning av traumat 

▪️ Sämre självkänsla och sämre psykiskt mående i stort

Överlevare bär inte ensamma ansvaret för sin återhämtning, utan är i hög grad beroende av omgivningen. Det sociala nätverket kan både underlätta och försvåra återhämtningen. Traumaforskaren Judith Herman betonar att återhämtning bara kan ske i relation till andra: överlevarens främsta behov är att bli trodd, förstådd och stöttad. Detta gäller både i nära relationer men också samhällets bemötande och institutioners ansvar.

Exempel på stödjande sociala reaktioner:

✅ Känslomässigt stöd
Att lyssna, visa empati och bekräfta den utsatta, exempelvis förmedla tröst eller visa omtanke.

✅ Praktiskt stöd
Konkret hjälp, som att ge information, diskutera olika alternativ, följa med till vård eller hjälpa till att hitta resurser för att hantera situationen.

Stödjande sociala reaktioner efter sexuellt våld leder till: 

▪️ Stärkt självkänsla och minskad skam

▪️ Ökad benägenhet att berätta och söka hjälp

▪️ Större upplevd kontroll över återhämtningen

▪️ Minskad fysisk och psykisk ohälsa

▪️ Minskad risk och färre symtom på PTSD

Vi kan alltså med mycket små medel göra en avgörande skillnad. Men för att det ska få verklig effekt krävs att vi är många som står upp för överlevare och skapar en kultur där stöd, empati och bekräftelse är det självklara svaret.

Socialt stöd bidrar till att bryta skam och skuldkänslor och skapa bättre förutsättningar för läkning och långsiktig återhämtning. Effekterna är särskilt starka när stödet är både känslomässigt och praktiskt och när det ges kontinuerligt över tid.

Samtidigt visar forskning att negativa reaktioner tenderar att väga tyngre och i praktiken kan ”överskugga” de positiva. Det gör vårt ansvar ännu tydligare: varje stödjande social reaktion spelar roll. Genom att bemöta med empati, tro på berättelsen och ge konkret stöd kan vi tillsammans väga över och skapa förutsättningar för läkning.

Sexuellt våld & Skam
Edgardh & Ormstad, 2000; Feiring & Taska, 2005; Campbell, 2006; Ullman, 2007;  Ullman & Peter-Hagene, 2014; Herman, 2015; Sege & Browne, 2017; Hambrick et al., 2018 

Varför skam  vid sexuellt våld?
Fairbairn, 1952; Bowlby, 1988; Janoff-Bulman, 1992; Freyd, 1996/1997; Koss & Figueredo, 2004; Baker & Schneiderman, 2018; McElvaney et al., 2022

DARVO
Freyd, 1997; Harsey, Zurbriggen & Freyd, 2017;  Harsey & Freyd, 2020; Harsey & Freyd, 2023

Institutional Betrayal & Courage
Campbell, 2006; Campbell et al., 2009; Smith & Freyd 2013; Smith & Freyd, 2014; Freyd & Smidt, 2019; Smidt, Adams-Clark & Freyd, 2023; Adams-Clark et al., 2024

Negativa Sociala Reaktioner
Ullman, 2000; Ullman et al., 2007; Ullman & Peter-Hagene, 2014; Ullman et al., 2014; Ullman et al., 2017; Ullman, 2020

Stödjande Sociala Reaktioner
Edgardh & Ormstad, 2000; Campbell et al., 2001; Feiring & Taska, 2005; Ahrens, 2006; Schumm et al., 2006; Ullman & Peter-Hagene, 2014; Judith Herman, 2015; Ullman & Relyea, 2016; Ullman et al., 2017