Vad är sexuellt våld?

Överlevare av sexuellt våld väntar ofta länge innan de berättar för någon. Internationella studier visar att utsatta för sexuella övergrepp i barndomen i genomsnitt väntar i över 20 år innan de berättar för någon om övergreppen. 

Forskning pekar på rädsla, skam, skuldkänslor och rädsla för att inte bli trodd som centrala skäl till varför det tar så lång tid för utsatta att berätta. Omgivningens första bemötande påverkar också om man berättar igen: negativa reaktioner från omgivningen hänger ihop med längre tystnad och sämre mående.

När barn och unga väl berättar stannar det ofta hos jämnåriga. Rapporten Våld mot barn 2022 visade att:

▪️ 38,7 % berättat för en jämnårig vän

▪️ 17,3 % berättat för förälder/närstående vuxen

▪️ 10,5 % berättat för en professionell (skola, socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård, ungdomsmottagning)


Samma rapport visar också att bemötandet ofta brister:

▪️ 43 % kände sig ifrågasatta

▪️ 28 % ångrade att de berättat

▪️ 19 % uppger att de blev utsatta igen av samma person efter att de berätta

▪️ bara 5 % hade sökt stöd

Det här mönstret syns även internationellt: forskning visar att barn och unga oftast berättar först för en jämnårig, inte för professionella eller myndigheter. Det understryker hur viktigt det är att vuxna och verksamheter runt barn skapar trygga miljöer och tydliga vägar till stöd och skydd – så att berättelser når rätt mottagare och leder till hjälp i tid.

När en människa utsätts för trauma t.ex sexuellt våld, så reagerar kroppen ofta på sätt som ligger helt utanför den egna viljan eller kontrollen. Dessa reaktioner är djupt rotade automatiska överlevnadsstrategier som utvecklats för att skydda oss i livshotande situationer. De kan upplevas som förlamande eller förvirrande i stunden – och ofta långt efteråt. Att förstå dem kan vara ett viktigt steg i att minska känslan av skuld och skam.

▪️ Flight - Att fly
Flight är ofta den första reaktionen när kroppen upplever att det finns en chans att undkomma hotet. Nervsystemet mobiliserar då energi för snabb rörelse bort – pulsen ökar, andningen blir snabbare och blodet strömmar till benmusklerna för att möjliggöra flykt.

▪️ Fight - Att försvara sig
Om flykt inte är möjlig, men kroppen fortfarande bedömer att det går att överleva genom att konfrontera hotet, aktiveras fight. Då riktas energin mot att försvara sig genom till exempel att slå, sparka eller skrika.

▪️ Tonisk immobilisering / ”Freeze” – att stelna
Om det inte går att undkomma hot eller försvara sig från hot så kan kroppen gå ner i "Freeze". Många överlevare berättar att de ”frös till is” under övergreppet. Musklerna låser sig, det går inte att skrika, springa eller slåss. Detta är en automatisk reaktion där nervsystemet försöker skydda kroppen från ytterligare skada. Det är inte ett val, utan en biologisk reflex.

▪️ Kollaps / "Flop" – att spela död
Ibland går kroppen ännu längre och ”stänger av”. Man kan förlora kraft, falla ihop eller uppleva sig som frånkopplad från sin kropp. Det är ett sätt för nervsystemet att minimera smärta och överlevnadshot genom att spela död.

Gemensamt för alla dessa reaktioner är att de sker automatiskt när kroppen upplever fara. Hos personer som utsatts många gånger tidigare kan kroppen dessutom lära sig att gå direkt in i freeze eller flop, utan att först försöka kämpa eller fly. Alla dessa reaktioner är naturliga och ofrivilliga. De är inte tecken på svaghet eller samtycke, utan uttryck för en kropp som gjorde sitt yttersta för att överleva en extrem situation. 

▪️ Fawn/Anpassning/Tjänstvillighet – att anpassa sig

Fawn är en automatisk traumareaktion, liknande flight, fight, freeze och flop. Den innebär att man försöker blidka eller anpassa sig till förövaren – genom att vara tillmötesgående eller spela med – för att undvika mer våld. Det är ett sätt att överleva i en hotfull situation.

Många överlevare berättar att kroppen reagerade med ofrivillig orgasm eller sexuell respons under övergreppet. Det är en ofrivillig, automatisk reaktion och betyder inte samtycke. Att tvinga den utsatta till ofrivillig orgasm är en vanlig strategi som vissa förövare använder.

Flera studier, både äldre fallbeskrivningar (1982) och nyare översikter (2024), visar att ofrivillig sexuell aktivering eller orgasm kan ske vid sexuella övergrepp, och betonar att detta inte innebär samtycke. Studier visar att det förekommer både hos kvinnor och män. Exakt förekomst är okänd, bland annat på grund av underrapportering till följd av stigma och rädsla för missförstånd.

Traumainducerad sexuell respons under övergrepp är inte samtycke utan är kroppens automatiska respons på t.ex en viss typ av stimulering eller som en reaktion på en traumatisk situation. Forskning har visat att sexuell respons under ett övergrepp kan förstärka traumat och bidra till post-traumatiska symtom.

Sexuell aktivering och orgasm kan ske som en automatisk reaktion, även vid negativa affekter som t.ex motvilja, skräck, panik eller ilska. Forskning på kvinnor med ryggmärgsskada har visat att orgasm kan uppstå som en reflex i kroppen efter fysisk stimulans – även utan sexuell lust. Detta beror på att vissa nervbanor i ryggmärgen kan utlösa en automatisk respons. Liknande ofrivilliga reaktioner har också beskrivits hos män.

Att utsätta någons kropp för ofrivillig sexuell aktivering eller ofrivillig orgasm är att utöva våld.

Vad är sexuellt våld?
WHO, 2002; Jämställdhetsmyndigheten: u.å.

BILDSPEL
Stoltenborgh et al., 2011; Folkhälsomyndigheten, 2015; Allmänna barnhuset, 2021; Stiftelsen Allmänna barnhuset, 2023; ChildX, 2022; SOU 2023:97; Folkhälsomyndigheten, 2025; UNICEF, 2025

Försenat Berättande
Royal Commission into Institutional Responses to Child Sexual Abuse, 2017; Morrison, Bruce & Wilson, 2018; Easton, 2019; Manay & Collin-Vézina, 2021; Stiftelsen Allmänna Barnhuset, 2023

Automatiska Överlevnadsstrategier: Flight - Fight - Freeze - Flop
Herman, 2015; Kozlowska et al., 2015; Möller et al., 2017

Automatiska Sociala Överlevnadsstrategier: Fawn
Walker 2013

Ofrivillig Sexuell Aktivering - Ofrivillig Orgasm
Sarrel & Masters, 1982; Sipski, 2001; Levin & van Berlo, 2004; Bullock & Beckson, 2011; Vandervoort et al., 2024