Ett vanligt sätt att reagera om man blir utsatt för sexuellt våld är att “anpassa sig” till förövaren – till exempel genom att vara “tillmötesgående”, att "ta initiativ" till övergrepp eller att tvingas leva i förövarens värld – där övergrepp blir normaliserade och som en del av vardagen.
Att anpassa sig är en överlevnadsstrategi i en utsatt situation, och kan vara ett sätt för att försöka reducera våld eller behålla anknytningen.
Skulden och skammen ligger alltid hos den som väljer att utöva våld.
Läs mer om överlevnadsresponsen "FAWN" här.
Hur ser en skräckslagen människa ut? Som ett leende. Människans första försvar: leende - snälla gör mig inte illa! Jag lärde mig tidigt - att lindra skadan genom att behaga, tillmötesgå, le, lisma, fjäska. Det var priset för att inte dö.
📝 Överlevare av incest
Min förälder krävde att vi syskon skulle ha sex med varandra, ibland spelades det in. När jag blev tonåring trodde jag ibland att jag kanske var kär i mitt syskon. Jag kunde längta efter att ha sexuell närhet till mitt syskon. Att skriva det får mig att vilja dra av skinnet på mig själv.
📝 Överlevare av incest
Jag har inte blivit utsatt för våld men däremot har jag anpassat mig mycket.
Min mamma tyckte att det var kul att jag skämdes över att jag fick stånd när hon tog på mig, jag antar att det främst handlade om att hon som inte hade kontroll på sitt liv åtminstone hade kontroll på mig. Och anledningen till att jag kittlade hennes kön var för att jag ville känna att jag hade lite kontroll på hennes reaktioner också. Jag upplevde själv inget sexuellt när jag gjorde det på henne. Mer som att om jag kittlade henne tillräckligt så slutade hon göra saker på mig.
Jag kan bara minnas en gång något hände innanför kläderna. Min mamma drog upp kjolen och sa att hon inte hade trosor för något var obekvämt. Hon ville visa mig det så jag tittade efter inne i slidan. Jag var 5 år gammal då och tänkte inte alls på något sexuellt.
📝 Överlevare av incest (medelålders man)
Jag försöker föreställa mig hur det hade varit att själv upptäcka min sexualitet. Vad hade jag känt då?
Jag kan bli äcklad av minnen när jag själv tog initiativ till det sexuella. Som barn verkar jag ibland sett det som enda sättet att få närhet hos vuxna men också en syssla som blivit helt normal i min vardag och det kunde bli mindre våldsamt om jag förekom. Jag trodde ibland att jag själv ville.
📝 Överlevare av sexuella övergrepp, incest och KSE
Det var så lätt att utsätta mig.
Det kunde jag skämmas över.
Jag bara följde som en lydig hund. Lydde order mot min egen vilja. Blev till lera i förövarnas händer. Gjorde mig till det som krävdes för att överleva. När jag var barn så passerade oändligt många förvridna ansikten. Successivt blir dina försvar till sand som sveps bort med en vind. Till slut finns det bara en lerklump kvar, som formar sig efter onda händer, som lyder order, mot sin egen vilja.
Det började någon gång efter mitt första andetag. En nedbrytningsprocess under mina första år. De lär dig att motstånd är synonymt med våldsamt lidande, smärta, skuld och död. De lär dig, att hur du än springer, så kommer du att snubbla. Att alla vägar går i cirklar, tillbaks till sin utgångspunkt, förvridna ansikten som följer dig hur du än vrider och vänder dig. Nedbrytning tills du når bortom hjälplöshet, till ett konstant läge av kapitulation. De kunde göra så för att du var ett barn, och barn är utlämnade till en ond värld.
📝 Överlevare av incest och barntrafficking
Jag var tränad att jag skulle förföra kunder. Nu förstår jag att ett litet barn inte förför någon sund människa men känslan är att det är smutsigare när jag medverkat mer aktivt till vad som skedde.
📝 Överlevare av incest och barntrafficking
Jag blev utsatt för övergrepp som barn. Många gånger var mitt enda val till närhet och uppmärksamhet, min enda chans att få uppmärksamhet från en vuxen.... att söka tröst och närhet hos förövaren. På det viset lurades jag under många år att tro att jag ville. Det var också skammen som omgivningen lade på mig efteråt. Flera år efteråt. "Men om hon tyckte det var så hemskt, varför sökte hon sig till honom då". Och liknande.
📝 Överlevare av incest, sexuella övergrepp, dokumenterade sexuella övergrepp i barndomen (Kvinna, 40 år.)
Jag skrev ett SMS till min pappa, förgriparen nr1, för exakt 2 år sen. Han har inte svarat. Inte bemött. Inte förnekat och inte bekräftat. Jag klistrar in det i sin helhet här.
Det har varit så mycket ilska i vår familj att det är lätt att tro att jag skickar det här i ilska. Det gör jag inte. Inte nånstans gör jag det.
Det du gjorde med mig har inte gjort mig illa som det farfar gjorde.
Din och mammas uppfostran och era tillkortakommanden har däremot bringat mycket sorg. Av er två är det fortfarande du som stod för all kärlek. Du som var förmögen att visa den och det _gjorde_ du. Du visade SÅ mycket kärlek!
De här minnen är inget jag har berättat för [Namn 1] och [Namn 2]. Det är inget som gagnar dom på något sätt att veta.
Jag själv fick inte med mig er sjukdom, vet det också. Jag har trots allt aldrig haft ett sexuellt behov av barn.
Och [Namn 1] och [Namn 2] mår bra och har kvar sin bild av dig som morfar ❤️
Jag älskar dig pappa och jag förlåter dig för dina tillkortakommanden. För du gjorde så gott du kunde med ALL din kraft. Jag ser det, jag vet det.
Och jag är så ledsen för din skull, för det farfar gjorde. Jag vet att du älskar honom djupt men det tar inte bort faktum att det han gjorde var fel.
Om du vill ringa nån dag för att prata om det här bara du och jag så kommer jag att svara. För vi behöver läka pappa, både du och jag ❤️
Jag är väldigt trött på att inte ha en närmare kontakt med dig och allt det här har legat till grund.
Igen, jag älskar dig!
Jag berättade till slut för mina barn för 4 månader sen. Jag förklarade att jag inte hade berättat tidigare för, och det här är SÅ SJUKT, jag ville att de skulle ha sin egna relation till sin morfar!! Jag kräks över det idag. Min dotters svar var ”Du ska inte skydda morfar, du går före allt annat” i min andra förklaring som var ”Jag ville skydda morfar”.
📝 Överlevare av sexuella övergrepp och incest
(Kvinna, 52 år. Berättade för första gången för 2 år sen.)
Med kvinnan som använt mig har jag anpassat mig genom att vara tillmötesgående och anpassat mig, tagit intiativ ibland för att jag trodde det skulle bli mindre tvång och att jag inte skulle vara så besvärlig. Med mannen så var det mer våld och fysiskt våld vilket gjorde mig mer rädd och hjälplös som gjorde att jag blev mer frånvarande och flydde mentalt från situationen genom att zooma ut. Han tog min kropp men inte min själ, även fast jag fortfarande inte är hel. Kropp och sinne är inte i balans och fas.
📝 Överlevare av sexuella övergrepp, grooming och dokumenterade sexuella övergrepp (Man 53 år)