SKAMMEN & KROPPEN

Jag skäms kring det övergrepp där jag kände sexuella saker, det är inte lika skamfullt med övergreppen som bara är brutalt våld och smärta.

📝 Överlevare av incest och KSE

Som tonåring utsattes jag av en jämnårig kompis. Han pushade mig att ha sex mot min vilja.  Jag ville inte, men han var så påstridig. När han utsatte mig så reagerade min kropp med upphetsning fast att jag inte ville. Det gjorde mig förvirrad, så jag tänkte att det måste vara så att jag vill. 

Även minnet av händelsen har gjort att kroppen reagerat med upphetsning, och tankarna “Det var inte så farligt” och “Jag ville ju också”. Att börja ta händelsen på allvar, att ta mig själv och mina gränser på allvar har varit viktigt. Idag känner jag mig bara arg och ledsen över att han utsatte mig.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp (man)

För mig har övergreppen lett till att jag fått olika känslor inför min kropp. Min nederdel har alltid känts förbjuden och inte min. Ända sedan min bearbetning började har jag haft som ett mantra som kommit som på reflex när det området nämnts och det är att "det området är förbjudet och P är den enda som äger nyckeln dit" det är en ständig kamp att släppa skammen och återta rätten och nyckeln till den delen av kroppen. Medan brösten och axlarna och det området känns som en öppen marknadsplats. En plats som alla tar för sig av och får/tar sig rätten att njuta av. Och skulden och skammen gör det svårt att sätta gränser och återta den. För det är svårt då det inte känns som jag har rätt till gränser. Jag är lärd att jag inte äger rätten varken rätten till min kropp, tankar eller känslor. Så därför är det svårt att återta min rätt till min kropp.

📝 Överlevare av incest och sexuella övergrepp

När obearbetade minnen av sexuella övergrepp kommer upp till ytan för mig verkar ett sätt jag hanterar det vara att onanera. Jag vet inte varför och jag känner mig så ensam och äcklig med det. Men det är som att hjärnan lättare kan hantera traumat genom att få orgasm. När minnet sen integrerats och lagts till resten av min historia förstår jag inte hur det kunnat väcka sexuella känslor att minnas det. Jag skäms ännu mer kring detta när alla verkar utgå ifrån att offer undviker sex och sexuella känslor. Jag ville verkligen inte bli utsatt för övergrepp och jag vet inte varför det blir så i min kropp.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp

Har idag svårt med beröring och svårt att säga till när något känns fel.

📝 Överlevare av incest

Har ju förträngt gruppvåldtäkten, men har så mycket skam kring den och min kropp minns, har behandlat det övergreppet genom PTSD behandling, känner sån skam över alla övergrepp jag varit med om. Har tidigare hanterat mina egna frågor med ett skuldbeläggande av mig själv, så som övergreppsöverlevare många gånger skuldbeläggs, har tänkt att det händer mig för att jag är "till för att" användas.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp

Jag försökte stänga av men det gick inte, han gjorde mig så illa och tog på mig på ett sådant sätt att min kropp reflexmässigt sparkade, skrek och försökte komma undan. Jag försökte skada honom, så mycket som ett barn  kunde skada en vuxen man, ibland funkade det och ibland inte. Jag kände att jag helt tappade kontrollen, som ett vilt djur.

📝 Överlevare av incest

Jag tränades in i att sexuell upphetsning, smärta, äckel, närhet och en bottenlös inre avgrund hörde ihop. Jag vet inte hur jag ska läka det och jag skäms för mycket att prata om sexualitet i terapin.

📝 Överlevare av incest och barntrafficking

Jag har varit i freeze tillstånd genom en gruppvåldtäkt, har utsatt mig för situationer jag egentligen inte skulle vilja valt, anpassat mig flera gånger.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp

Jag sov i samma säng som min mamma tills jag kom i puberteten. Hon kunde ta på min penis så jag fick stånd. Detta tyckte jag var väldigt pinsamt så jag försökte hämnas genom att kittla henne tillbaka. Dvs att jag gnuggade ansiktet mellan benen på henne eller petade i hennes kön. Vid dessa tillfällen hade jag dock alltid pyjamas och hon nattlinne. Det var som att så länge vi bara tog på varandra utanpå kläderna var det bara på skoj. Jag tyckte dock inte det var skoj, det var alltid hon och aldrig jag som tog initiativ till detta.

📝 Överlevare av incest (medelålders man)

Länge kämpade jag med skam och självhat över hur kroppen hade reagerat när jag blev utsatt för övergrepp. Jag ville ju inte bli utsatt, det skapade djupa trauman i mig att bli utsatt. Jag hatade kroppen, som att den bar ansvar för det förövaren hade gjort. Jag skadade kroppen som att straffa den för ett brott. Som för att straffa den för det brott som förövaren hade begått.

Idag känner jag omsorg och tacksamhet över kroppen och att kroppen har hjälpt mig att överleva. Jag tycker det är synd att det tog så många år av självhat innan jag slutade att bestraffa mig själv för något jag själv aldrig valt och aldrig velat. Jag önskar att andra överlevare ska kunna släppa den skammen tidigare än vad jag kunde göra.

Det hjälpte att höra andra utsattas berättelser. Att förstå att jag inte var ensam och att förstå att en kropp som reagerar ofrivilligt inte har att göra med en människas vilja. Att förövaren tvingade sig på kroppen på det sättet var bara ett ännu värre gränsbrott. Det är förövaren som ska bära skammen och skulden för det han har gjort.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp och incest

Jag blev tvingad att titta på pornografiskt material som förövaren visade mig. På det sättet tog "min" förövare kontroll över mig. Sade att han visste vad JAG tyckte om. Den skammen och skuldkänslorna följde med mig långt upp i vuxenlivet.

📝 Överlevare av incest, sexuella övergrepp, dokumenterade sexuella övergrepp i barndomen (Kvinna, 40 år.)

Min terapeut förklarade det för mig och det tog lång tid att förstå och tro på att det var en reflex i kroppen och inget jag ville. Jag har alltid äcklats av sexakt och att få orgasm har alltid gjort att jag fått mer skam efter att ha haft sex med min partner.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp, grooming och dokumenterade sexuella övergrepp (Man 53 år)

Jag visades porrfilm hos min kompis när jag var 5 år. Min kropp reagerade med sexuell aktivering. Jag ville fortsätta titta, men inte min kompis. Jag tror att han visste vad som skulle hända. Hans föräldrar bjöd på saft som man blev trött av. Vi fick “vila” i hans föräldrars säng.

Jag vaknade senare på kvällen av att hans pappa hjälpte mig dra upp mina kalsonger, jeans och knäppte mitt skärp. När jag kom hem var mina föräldrar arga för att jag var sen hem. När jag berättade att jag somnat så blev de irriterade.

Som vuxen har minnet av den sexuella aktiveringen kommit upp ibland. Jag har upplevt det i kroppen, samma sexuella aktivering som jag upplevde som barn. Att kroppen som vuxen reagerat med sexuell aktivering av minnet av övergreppet har fyllt mig med extremt mycket självhat och skam. Det tog mig många år att kunna närma mig detta i mig själv och förstå att den sexuella aktiveringen var ett obearbetat minne från en traumatisk händelse jag upplevde som barn.

Det är förjävligt att samhället beskriver sexuell aktivering och orgasm som enbart positivt, eller som “kinks”. Det är inte ovanligt med ofrivillig sexuell aktivering vid övergrepp. Det är inte ovanligt med ofrivillig orgasm vid övergrepp. Och minnet av detta kan triggas som vuxen. Att kroppen reagerar betyder inte att jag VILL det. I det här fallet så var min kroppsliga reaktion ett tecken på ett traumatiskt minne som jag behövde ta hand om. Om jag hade avskrivit det som en “kink” så hade jag aldrig tagit hand om smärtan som fanns där. En inre barndel var kvar i en traumatisk situation, jag hade lämnat honom där. Han behövde att jag lyssnade på vad han upplevt, och min hjälp att ta sig därifrån. Idag upplever jag inte längre sexuell aktivering när jag tänker på den situationen. Jag känner omsorg inför den lilla pojken som tvingades utsättas. 

📝 Överlevare av sexuella övergrepp (man)