SKAMMEN & OMGIVNINGEN

Min förövare var min mamma som alla vuxna tyckte synd om för att hon gått igenom så mycket. Att skammen ska ligga hos henne är svårt för mig att ta in. Jag fick ju pikar från vuxna för att jag som var ”mannen i huset” inte såg till att hon tog hand om mig bättre.

📝 Överlevare av incest (medelålders man)

Först när samhället slutar bete sig helt orimligt, orättvist, elakt och grymt när man berättar om att man blivit utsatt för övergrepp kan de utsatta våga berätta utan att bli utsatta för andra människors pådyvlande av skam och skuld. 

Jag tycker det ska bli olagligt/kriminellt att ofreda och/eller kränka brottsoffer. Det finns människor som saknar empati och de bryr sig bara om de själva råkar illa ut. De utan empati behöver straff för att sluta mobba utsatta. Det är det enda språket de förstår. Alla andra, som har någon slags empati, behöver utbildning om sexuella övergrepp mot barn. Alla inom sjukvården, omsorgen, socialen, barnomsorgen, utbildningsväsendet, rättsväsendet, alla politiker, idrottsföreningar, kyrkor, osv. Utbildningen ska vara obligatorisk.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp

[Skammen känns] som att det syns lång väg att jag är ett offer. Det gjorde det också när jag var utsatt som barn. Lärarna blev arga för att jag ritade hemska teckningar. När jag var 8 skrev jag en så otäck berättelse att fröken skällde ut mig tills jag bajsade på mig av rädsla.

📝 Överlevare av incest (man)

Första steget till förändring är att tro på utsattas vittnesmål. 

Att berätta innebär att bli utestängd. Familjen säger: “Det är synd om pappa, det var så länge sedan”. Men är det inte ännu mer synd om pappa när ni inte hindrar honom från att begå fler övergrepp och lägga ännu mer skuld på sig själv? Istället är pappa en pedofil på generationer av barn. Det är lättare att utestänga den som säger det som alla vet är sant. Lättare att förneka sitt eget trauma och “gå vidare” genom att offra sina egna barn. Förövaren kräver bara tystnad.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp och incest

Han sa att han skulle ta livet av sig när jag berättade vad han hade gjort. Min släkt vill inte träffa mig längre. Dom säger att dom ”tror på mig” och att dom ”älskar mig”. Men samtidigt umgås dom med honom, jag får sitta ensam på högtider för att han är inbjuden och jag inte vågar komma. Omgivningens reaktion har nästan varit det värsta. Att bli utsatt av en person är en sak, en fruktansvärd sak - men när en hel familj, en hel släkt, vänder sig emot ett barn som berättar om övergrepp, det gör så fruktansvärt ont. Att bli övergiven fortsätter ju liksom, varje dag som inget händer känner man samma smärta och skam över att ingen verkar vilja ha en. Att personer som säger att dom älskar en inte vågar eller orkar skydda en på något sätt. Det får mig att känna mig helt värdelös, eller som att jag aldrig ens har funnits.

📝 Överlevare av incest

Jag berättade för en lärare som jag litade på. Jag sa bara lite, för att se att hon skulle ta emot det. Det gjorde hon inte. Hon började undvika mig och senare sa hon att jag inte kunde prata med henne om sådana saker för att det blev “för jobbigt” henne. Jag skämdes något enormt. Det kändes som att jag hade gjort något fel. Det var som att hon såg på mig som något smutsigt och illaluktande när hon undvek mig. Det gjorde att männen fick mer kontroll över mig, för ju mer jag isolerades, desto lättare var det för dem att utsätta mig för ännu värre saker. 

Jag fattar inte hur hon kunde göra så mot ett barn.

📝 Överlevare av barntrafficking

När jag var barn, på 1970- och 1980-talet, fanns det psykologer, psykoterapeuter, socialarbetare, poliser och läkare som trodde att även mycket små barn kunde "vara med på" sexuella övergrepp. 

Man trodde heller inte ett dugg på vad barn sa på den tiden. Det var helt fritt fram för vuxna att säga precis vad som helst om ett barn och projicera sina egna fördomar och fantasier på barn. Barn tilläts inte säga emot. Sa man emot var man uppkäftig och det var något fel på en, för vuxna hade aldrig fel. Det gjorde att förövare, föräldrar, lärare, psykoterapeuter, läkare och alla andra vuxna kunde säga vilken skit som helst om ett barn. 

Exempelvis sa en psykoterapeut att jag, då 4 år gammal, hade "varit med på" de sexuella övergrepp jag blivit utsatt för. Denna "dom" mot mig har sedan hängt över mig hela mitt liv och orsakat en enorm skada, eftersom detta gav fler personer "godkännande" att projicera all skam på mig, säga att det var mig det var fel på, att jag orsakat övergreppen. Och jag blev fortsatt utsatt för både försök till övergrepp och fullbordade övergrepp på grund av att en legitimerad psykoterapeut "bedömt" mig på det viset.

Jag anser att samhället behöver göra en utredning av alla dessa vidriga attityder och idéer, som utbildade, professionella och/eller legitimerade tjänstemän har/haft, angående sexuella övergrepp mot barn. Man behöver utreda vad som hänt, varför de har gjort barn så illa, lägga skammen där den hör hemma: På dessa tjänstemän som tog förövarnas parti - och på förövarna - och be alla utsatta barn om ursäkt, samt ge kompensation för förstörda liv till alla som exempelvis blivit utsatta för fler övergrepp; sexuella, psykologiska, medicinska, ekonomiska; pga dessa tjänstemäns sadistiska bedömningar och beslut.

📝 Överlevare av sexuella övergrepp

Genom persiennen ritar solen retfulla streck på min parkett.

Spikraka och stringenta, staplade i rader som en välmonterad bokhylla skapar de fullkomlig oreda. Bryter in och skapar kaos. Absorberas obetänkt genom annars tilltäppta porer.

Först: En annan människas kärleksfulla omsorg.

Därefter; små näpna revor i min gardin!

Underbart…

Fast gift!

Vrider mig som en huggorm som satt tänderna i sin egen svans.

Obekant, ovant. Otrygghet.

Underbart och giftigt.

Självhatet är ju någon att hålla i handen i en mörk värld.

Han och jag bor på mitt rum och suger livet ur varann som två blodtörstiga iglar.

Skamrummet under det kolsvarta täcket.

Satans jävla as att komma med denna villkorslösa värme! Underbart och giftigt.

Vill göra motstånd, lägga benen på ryggen, eliminera min existens och försvinna för alltid.

Först: En annan människa. Därefter; Flera. För sent!

Genom persiennen smetar solen med sina överdimensionerade penseldrag. Vandaliserar parketten med sina svulstiga färger. Motbjudande och äckligt. Det jäser. Giftigt.

Underbart.

Ger upp och drar ilsket i persienn-snöret.

En explosion träffar ansiktet, spränger bort synen för ett ögonblick. En svällande kropp av ljus kastar sig in i rummet och expanderar. Demolerar allt i sin omväg. Dinerar på varje dunkel vrå, inmundigar glupskt varje skugga. Sölar efter sig. Slickar sig om fingrarna så att saliven skvätter.

Sträcker sina giriga händer efter mer. Efter MIG. Vad vill du satans jävla as? Låt mig vara, jag är dynga, lort och lera!

Flätar sina händer till en vagga.

Giftigt och underbart.

Lägger mitt trötta huvud i vaggan och låter mig vyssjas till vila. Blir struken över kind med öm hand. Isen smälter tills vattnet forsar. Gråter och tinar.

Skammen är ett mycket mörkt rum.

Din kärleksfulla omsorg

är en motståndshandling

mot allt mörker i världen.

📝 Överlevare av incest, barntrafficking & trafficking

Jag som identifierar som man och var en 5 årig pojke när allt började, har alltid burit på en stor skam över att jag inte kunde säga nej och hejdat en kvinna från att använda mig. Samhället har förstärkt skammen för det har generellt aldrig pratats om att kvinnor kan vara förövare. Hon har format mig och påverkat mig  från insidan och ut, mina tankar om sex, om mig som person och vad som är bra sex, hur jag ska se ut och föra mig för att bli älskad och hur min kropp är. Hon gjorde att jag trott att jag bara kan bli älskad om jag är till lags och ger det sex en partner vill ha. Mannen använde hot, utpressning, sin fysiska styrka och våld som har gjort mig så arg och fått mig att känna mig hjälplös och äcklad av mig själv. 

📝 Överlevare av sexuella övergrepp, grooming och dokumenterade sexuella övergrepp (Man 53 år)

Sveket från min ursprungsfamilj och släktingar har känts fruktansvärt. Det har tagit hårt på mig och gör fortfarande. Jag har bearbetat övergreppen i vuxen ålder. Men har ändå fått bära skammen. Släktingar och min närmaste familj har inte velat "välja sida". Jag blir anklagad för att vara konfliktsökande, dramatisk, överreagera. Jag har verkligen fått rollen som det svarta fåret. Den besvärliga. Jag blir bjuden till jul, födelsedagar, dop och liknande. Men det blir även min förövare. Vilket gör att jag behöver tacka nej. Det i sin tur gör att jag behöver ta emot besvikelse och ilska från släktingar. Men jag vägrar. 

📝 Överlevare av incest, sexuella övergrepp, dokumenterade sexuella övergrepp i barndomen (Kvinna, 40 år)